Redan fredag imorgon -herregud va veckorna går fort men ska bli skönt med helg igen.

Igår var det hockeyderby som stod på schemat, vilken rysare de blev men skönt att Nittorp tog tre poäng mot klubben utan pengar(BHC). Segern gjorde så man vaknade upp med ett leende på läpparna och hela dagen bestod av skratt och vissa chockande moment. Satt på vård och omsorgslektionen och hade sittrond med tända ljus, mysfaktor. Under tiden satt jag och antecknade och helt plötsligt står mitt papper i brand, en liten låga stiger och allt jag får ut är ett oj. Hela klassen garvade ihjäl sig medan jag sitter i chock, läraren slänger sitt block på och öppnar fönstret. Tur inte brandlarmet gick, men vi fick ett gott skratt.

Nu taggar jag inför 18årsfest på lördag och fin besök från Värnamo imorgon, helgen kan inte se bättre ut. Men nu ska jag sova och försöka drömma mig bort i brandmännens situation om att släcka bränder. Ha det gött gott folk, ni är bäst.

Vilken dag... Vaknade upp tidigt imorse och tog några koppar kaffe innan jag begav mig ner till bussen. Skoldagen rullade på som klockan.

Efter skolan åkte vi från vård och omsorgsprogrammet till Svenljunga för att agera markörer på deras övning. Vi fick reda på skador en halv timme innan vi skulle agera, blev en snabb sminkning innan vi fick hoppa in i våra roller. Olyckan var mellan en personbil och en buss. Vi var 13-14 stycken som var markörer, blev ett snabb pådrag. Känslor växte fram och tårarna rann faktiskt ner för min kind, allt kändes så verkligt. Jag skulle ju då inte ha någon speciell skada utan bara lite skrubbsår och springa runt och störa brandmännens arbete osv. Var rätt skoj samtidigt som man insåg att det måste vart jobbigt för dem. Kanske kommer bilder imorgon. Efter den övningen inser man faktiskt vilka vardagshjältar man har i världen. Kanske skulle ta och bli brandman?

Dock Efter övningen var jag tjock i halsen och kände mig yr, Började kall svettas och kände hur febern steg. Efter det insåg jag att jag glömt ta mina tabletter. Men blev bättre på vägen hem från Svenljunga, men känner mig fortfarande inte helt hundra så får försöka sova nu och hoppas på att jag mår bättre imorgon.

Vill tacka Svenljunga, Tranemo, limmareds räddningstjänst för en otroligt lärorik och rolig övning. Ni är mina kungar, tänk att vara som er ;)

Efter en behandlingsvecka känner jag mig fortfarande inte bra. Hoppas att min röst är tillbaka till imorgon, trött på denna förkylning.. Förstår inte varför de aldrig ger med sig, haft det såhär för länge nu. Man klarar inte att göra något, kunde knappt gå till bussen imorse utan att bli andfådd som en galning som sprungit 3 mil. Dags att bli frisk, slippa dessa äckliga tabletterna och förhoppningsvis slippa gå runt och vara yr.

Med det säger jag Godnatt och hoppas på en bättre dag imorgon.

Att känna sig sämre än vad man är, det är nog den största smärtan man kan ha. Låg och tittade ut genom fönstret och såg hur mörkt det var, känslan om snön som borde komma snart sprider sig i hela kroppen. Jag mår inte så bra... Jag är så tjock i halsen och kan knappt andas, känner hur mitt hjärta rusar. Jag har spy känslan inom mig. Inte ätit sen halv ett, men vill inte äta heller... mår så dåligt och är bara rädd för att det kommer upp lika fort igen. Aldrig mått såhär.. Kanske inte skulle gått till praktiken idag. Ska försöka sova och invänta morgondagens utmaningar.

Denna veckan började ju inte som jag ville precis. Sjuk, trött och allmänt uttråkad. Det blir en behandlingsvecka, med penicillin.. Känns sådär. Hatar mitt dåliga immunförsvar, usch. Dags att bestämma sig för operation eller inte, dags att ta bort mandlarna kanske. Kan inte springa runt med halsfluss, 3-4 gånger om året. Trött på de här. Hoppas första dagen på den nya veckan sett bra ut för er andra.