SIGVARD LUNDMARK, FARFAR
Imorgon är det den 9 December, den dagen jag fasar för allra mest. Jag vet inte hur jag ska stå ut i skolan med alla känslor som kommer flyga framåt och tillbaka imorgon.
Just imorgon är det 6 årsedan, jag förlorade min farfar. Min älskade farfar. Det förändrade hela mitt liv, hela min släkts sammanhållning. Det var som om han var den som höll ihop oss, men just nu känns de som om vi är i två olika delar.
Jag minns dagen som om det var igår allting hände, jag var på väg hem från skolan och fick ett riktigt tråkigt besked när jag kom hem. Jag sprang så fort jag bara kunde i snön bort till farmor för att trösta henne men ändå dela en del sorg. Jag frågade lugnt vart min farfar var och han låg i sängen, jag gick sedan in dit och satt jämte honom i flera timmar... Jag minns den där känslan så väl, den skrämmande känslan om döden spred sig i hela kroppen på mig och nästan tvingade fram de allra hemskaste tankarna. Allt kändes som ett hugg i magen och jag visste inte vad jag skulle ta mig till, det var tyst i hela kroppen på mig i flera månader, jag hörde knappt mitt hjärtslag.
Imorgon ska jag till farmor med familjen och äta lite middag. Känner att det kommer bli känsligt!
Med detta inlägget vill jag bara säga att ni ska ta vara på tiden med alla era nära och kära, man vet aldrig vad som kan hända när allting är som bäst.
Vila I Frid, min älskade farfar - Sigvard Lundmark! Jag saknar dig så himla mycket!
snälla, kom hem...
Just imorgon är det 6 årsedan, jag förlorade min farfar. Min älskade farfar. Det förändrade hela mitt liv, hela min släkts sammanhållning. Det var som om han var den som höll ihop oss, men just nu känns de som om vi är i två olika delar.
Jag minns dagen som om det var igår allting hände, jag var på väg hem från skolan och fick ett riktigt tråkigt besked när jag kom hem. Jag sprang så fort jag bara kunde i snön bort till farmor för att trösta henne men ändå dela en del sorg. Jag frågade lugnt vart min farfar var och han låg i sängen, jag gick sedan in dit och satt jämte honom i flera timmar... Jag minns den där känslan så väl, den skrämmande känslan om döden spred sig i hela kroppen på mig och nästan tvingade fram de allra hemskaste tankarna. Allt kändes som ett hugg i magen och jag visste inte vad jag skulle ta mig till, det var tyst i hela kroppen på mig i flera månader, jag hörde knappt mitt hjärtslag.
Imorgon ska jag till farmor med familjen och äta lite middag. Känner att det kommer bli känsligt!
Med detta inlägget vill jag bara säga att ni ska ta vara på tiden med alla era nära och kära, man vet aldrig vad som kan hända när allting är som bäst.
Vila I Frid, min älskade farfar - Sigvard Lundmark! Jag saknar dig så himla mycket!
snälla, kom hem...
Kommentarer
Trackback
