LEVER
Jag andas normalt och är på väg hem efter en lyckad dag. Vid korsningen händer det, vi får kärringstopp. Jag ser lastbilen komma närmare och närmare. Blundar och tänker "nu dör jag". Öppnar ögonen och ser lastbilen komma närmare och närmare, hör hur chauffören trycker på tutan. Vi får igång bilen och vi lever.
I fredags var jag med om en nära döden upplevelse. Jag trodde för de 30-40 sekunderna att jag skulle dö, men nu ligger jag här och andas normalt utan skador. Jag lever!
Berättar för min mor om händelsen, hon utbrister sig med "åh, mitt älskade barn. Jag är glad att du är kvar här hos oss". Jag inser nu hur nära det verkligen var, för varje sekund som går i livet vet man aldrig om det ofattbara bara skulle hända. Men jag är överlycklig att jag fick leva vidare och att inte den bilresan och min livsresa tog slut just i den korsningen i fredags. Jag andas och stänger ögonen nu för att slappna av med lycka i tankarna.
Tack, tack, tack för att jag lever!
