Jag talar om ni som har svikit, sårat och misstrott mig. Gått bakom ryggen på mig, pratat illa om mig, tvivlat och bränt mig. Sist men inte minst ni som med glimten i ögat ljugit mig rakt upp i ansiktet. 

 

Hur ska jag någonsin kunna tacka er..?

 

Utan er hade jag inte gått så rakryggad som jag gör idag, övertygad om att bevisa er fel med målmedvetna och så bestämda steg. Min höjdlösa tro på människan och hennes godhet hade inte varit densamma och det som är bra i min tillvaro hade jag antagligen tagit för givet. Utan er hade jag inte velat göra goda gärningar varje dag, visa ödmjukhet eller visa förståelse gentemot andra människor, för vad hade jag vetat om detta? Utan er, hade jag inte vetat ett skit. Jag hade inte varit där jag är idag. 

 

På grund av er blir alla motgångarna så jäkla mycket lättare att hantera och striderna blir enklare att välja. Nederlagen blir blott lärorika och det negativa vänds snabbt till något positivt. 

 

Ni har gjort att jag varje dag, hela tiden strävar efter att vara en så bra medmänniska som möjligt. Helt enkelt en sådan typ av människa jag själv velat träffa. 

 

Nog, helt nog. Jag ägnar ett stort tack, varmt tack till er som nedvärderar människor i samhället.