Chocken som leder till leendet. Min dag i onsdags bestod av chock från alla håll som ledde fram till stora leenden. 

Ikväll mår jag och blickar tillbaka till onsdagen. Ikväll sitter jag och dricker öl och dämpar ångesten, om några timmar beger jag mig till Landvetter för att sedan flyga vidare ner till Sierra Leone, i Afrika. Nervöst men samtidigt spännande. Hoppas att allt ska gå bra och att inte allt för mycket tårar dyker fram. 

Kommer sakna mina underbara vänner samt min underbara familj så mycket. Hatar att lämna er för en så här lång tid. Hatar att lämna i hockeytider, hockeyn är lite som terapi och jag hoppas mina vänner hejar fram Nittorp åt mig. Syns om tre veckor, den 9 februari gott folk. Massvis med kärlek! 

"Jag kan flyga, jag är inte rädd"

"En resa för livet"

En nyttig dokumentärserie som skapar inlevelse över hur människor verkligen lever/har det. Jag insåg precis att varje tår, varje känsla som bara hoppat över mig de senaste dagarna inte är någonting. Obegripligt att människor ska behöva leva så som dom gör och bli utsatta för vissa saker som inte ens borde hända.

Är helt tom på ord, att det verkligen finns platser som ser ut såhär. Att folk ska behöva leva på en soptipp, är det ens rimligt. Är detta ett bevis på att de mänskliga rättigheter inte fungerar? Det är dags att börja agera nu världen. 

Jag hoppas verkligen att de "värsta" områdena ser bättre ut i sierra Leone än att människor ska behöva bo på en soptipp. Ser fram emot resan mer nu för att få se en verklighet som man inte tror existerar. 4 dagar kvar! Djupa andetag Jenny.. 

Ni som missade dagens avsnitt av "en resa för livet" kolla in det på tv4play.

Även om du är borta med de gyllene dagarna så fortsätter livet. Vissa dagar rullar på och jag gör allt för att dagarna ska rulla men ikväll sitter jag med tårar och hoppas på att något dyker upp så resfebern kan försvinna. Jag försöker att fixa till allt som vi sa under dagen då du försvann helt sådär, är fortfarande helt stum av beskedet och tänker tillbaka på allt vi sa om tårar under begravningsdagen. "Man har rätt till att gråta om det är äkta tårar som visar något betydelsefullt". 

Jag önskar att du fanns här ikväll. Saknar dig s..så himla mycket! 

12 dagar kvar. 12 dagar jag hoppas består av kärlek och närhet. 

Vissa dagar sitter man med självklarheten och andra inte. Om 12 dagar åker jag till Afrika för att hjälpa till och göra det jag kan tillsammans med mina andra 8 vänner. Fäller en tår och inser att 2001 hade dom krig där, de mesta soldaterna var just barnsoldater, hemskt och obegripligt men just om 12 dagar står jag i detta land. Sierra Leone, ett av världens fattigaste länder. 

Jag är rädd. Begriper inte ens att jag ska åka dit, detta är overkligt. Må detta bli en resa jag få minnas för livet. Samtidigt som rädslan  och ångesten växer, så vill jag just nu i detta ögonblick inte åka. Jag har nog ångrat mig. Men nu är detta en måste resa så nu gömmer jag mig under täcket och försöker tänka positivt.