Drar ett utdrag ifrån Virginia Satir´s dikt "jag äger mig".

 

"Jag är jag.

Jag vet att det finns sidor hos mig som förvirrar mig.

Det finns andra sidor som jag inte ens känner till.

Men så länge jag är vän med och älskar mig själv,

kan jag modigt och hoppfullt leta efter sätt att hantera det som fövirrar.

Jag kan söka vägar att lära mer om mig själv.

Hur jag än ser ut eller låter,

Vad jag än säger eller gör

Vad jag än tänker och känner vid ett visst ögonblick i tiden är det jag

Jag äger mig

Och därför kan jag ta hand om mig.

Jag är jag och jag tycker om att jag är jag".

 

Denna dikt får mig att tänka såhär: Jag kommer föralltid att vara jag (mig själv) oavsett vad andra säger och tycker. Jag är stolt över att vara mig själv, för att jag äger mig själv. De där fina och hemska som ibland kan förvirra mig ska Jag ta mig igenom oavsett upp och nergångar, djupa dalar och höga toppar. Dem jobbiga vägarna kan leda till dem bra. Tänka positivt och lära känna sig själv påvägen är det bästa man kan göra, och det är så jag gör för att orka fortsätta. Jag äger mig, just mig själv. 

Nu idag väntar jag istället på att se hur hösten blir, antagningarna är inskickade och om cirka en månad vet jag vart jag befinner mig. Kan bli Växjö, Kalmar, varberg, Halmstad eller Jönnet. Spänningarna och väntan gör faktiskt lite ont. Väntan är läskig och gör väldigt ont skulle jag vilja säga.

Djupa andetag. Bff.

Det är läskigt att veta hur fort livet kan vända, hur fort någon kan lämna ens liv och aldrig komma tillbaka. Jag får alltid frågan om hur jag fortsätter att gå vidare.

 

I oktober förlorade jag och mina vänner Adam, våran och min älskade Adam Berglund. Jag lovar er att inget andetag var detsamma som innan, men idag ungefär ett halvår efter känner jag saknad och jag kan gråta åt orättvisan. Men det man skall tänka på är att alltid gråta ut när man behöver, liksom bita i det sura äpplet även om det är svårt att förstå ibland. Men en sak som är säker är att livet fortsätter och man ska inte deppa ner sig, man ska istället leva vidare för den man mist. Trots alla tårar och all smärta så måste man gå vidare, så är det bara. Man ska bara kämpa och ha bra vänner till hands som kan stötta en vid alla svåra tidpunkter. 

 

Vad jag vet så ska man alltid ta det där djupa andetaget och tänka framåt. Man ska aldrig sluta kämpa och det kommer aldrig jag göra, så jag hoppas alla ni andra där ute gör exakt detsamma. GE ALDRIG UPP!