LEVER
Publicerat 2013-08-28 23:07:28 i
Allmänt
Jag andas normalt och är på väg hem efter en lyckad dag. Vid korsningen händer det, vi får kärringstopp. Jag ser lastbilen komma närmare och närmare. Blundar och tänker "nu dör jag". Öppnar ögonen och ser lastbilen komma närmare och närmare, hör hur chauffören trycker på tutan. Vi får igång bilen och vi lever.
I fredags var jag med om en nära döden upplevelse. Jag trodde för de 30-40 sekunderna att jag skulle dö, men nu ligger jag här och andas normalt utan skador. Jag lever!
Berättar för min mor om händelsen, hon utbrister sig med "åh, mitt älskade barn. Jag är glad att du är kvar här hos oss". Jag inser nu hur nära det verkligen var, för varje sekund som går i livet vet man aldrig om det ofattbara bara skulle hända. Men jag är överlycklig att jag fick leva vidare och att inte den bilresan och min livsresa tog slut just i den korsningen i fredags. Jag andas och stänger ögonen nu för att slappna av med lycka i tankarna.
Tack, tack, tack för att jag lever!
18 MÅNADER
Publicerat 2013-08-24 13:09:44 i
Allmänt
Idag är det exakt 18 månadersen du lämnade denna plats men oavsett hur mycket tiden rullar på så finns du i varje andetag, i varje tanke. Saknar att se dig springa runt på gräsmattan när man gick förbi ner till ica, jag saknar att få höra och läsa dina kloka kommentarer. Jag saknar den styrkan som du hade inom dig. För mig är du alltid en vinnare. Vi ses snart igen Vilmer. Hoppas du sover gott och badar mycket i ditt fina badland.
DET SISTA ÅRET ÄR HÄR
Publicerat 2013-08-20 13:41:16 i
Allmänt
Sommaren börjar ta slut. Jag ser alla bege sig till jobben för att deras semester är slut. Jag tittar igenom alla foton sen i somras. Läser och lyssnar hur andra haft det. Och jag känner att pressen kommer det är dags att bege sig till skolan igen. Det är dags för utbildning. Gemenskapen dyker upp. Jag märker att alla börjar göra sig redo för vardagen. Men känns fortfarande som jag står kvar. Jag känner mig inte redo att börja igen.
Efter denna underbara sommar. Efter alla dessa skratt och tårar. Efter alla galenskaper så är jag absolut inte redo för att bege mig till skolan imorgon. Frågor dyker upp som alltid. Varför måste man..? Varför finns så det så många varför? Vad ska man ha på sig? Hur kommer det vara att träffa alla? Hur kommer alla se ut efter dessa 2 månaderna? Hur kommer allt att bli?
I helgen var allt bra, i helgen fanns inte alla dessa frågor. Då var jag mer redo. Jag blundar och försöker tänka tillbaka till helgen. Men då ser jag bara en sak, min vän. Min fina vän som fanns här att diskutera alla varför med. Idag fick jag istället ringa henne och fråga henne alla frågor, och svaren fick mig att rysa. Hon har det bra, men hon vet att jag inte har det bra. Hon frågar mig varför jag är så otaggad inför det sista året. Jag svarade med en darrande röst "Jag är bara inte redo. Jag är liksom van att ha dig här, dom här dagarna brukar vi sitta med en kopp kaffe och svara varandra med knasiga svar, och skratta åt våra dåliga skämt."
Hon förstår mig. Men hon säger att allt kommer bli bra och när jag väl kommit till skolan så kommer den stora bubblan att släppa. Även den största smärtan. Då börjar det normala igen. Förutom att hon sitter några mil ifrån mig. Det är dags att förbereda sig nu. Jag ska ta djupa andetag och försöka få allt att passera under kvällen.
Jag ska bli redo tills imorgon. För det är verkligen dags nu. Det sista året är här.
ATT SÄGA HEJDÅ
Publicerat 2013-08-16 00:08:44 i
Allmänt
Man kan säga hejdå på många olika sätt. Imorgon är det dags att säga farväl till mina underbara vänner som lämnar Limmared, det gör vi genom en avskedsfest. Under kvällen kommer det nog bli mycket känslor som kommer ut, är inte alls redo för detta men det är verkligen dags nu. Jag försöker andas och tänka positivt men ibland är det riktigt svårt. Tänkarna flyger ofta åt konstiga håll och tårarna börjar rinna ner för kinden.
Samtidigt som tårarna rinner tänker jag tillbaka på alla knasigheter vi har hittat på genom åren. Jag minns vad vi sa för ett årsedan "Jenny, du kommer vara den som lämnar Limmared först. Du hatar verkligen detta stället, du ska tillbaka till Småland det vet vi". Önskar verkligen att det hade varit jag som lämnade först så jag hade kunnat slippa denna smärtan som sitter i bröstkorgen just nu.
Kommer verkligen att sakna er mina fina vänner! Smärtan är djup och tårarna rinner så fort jag bara tänker på det. Imorgon ska vi se till att få en riktigt bra kväll. Längtar men olängtar också.. pain!
KOM IHÅG MIG DÅ
Publicerat 2013-08-12 15:05:50 i
Allmänt
Detta inlägget trodde jag skulle bli roligare att skriva och jag hade tänkt skriva om denna underbara sommaren men det får vänta ett tag till. Är liksom inte redo ännu..
Lars Winnerbäck sjunger "Det kan vara svårt att hitta hem, från alla hav och alla länder" och även "När du står ensam kvar på tå och ytan inte går att nå. När du träffat botten, kom ihåg mig då!"
Lars är en man som kan träffa hjärtat med sina texter, dessa två bevisar hur vänskap kan vara. Under denna veckan har jag fått två tråkiga besked, mina två närmaste vänner lämnar Limmared och mig för att uppdatera sig lite inom skolan och annat. Emma och Cizzy mina två närmaste, galnaste och sjukaste vänner..
En vecka kvar, en vecka som kommer springa förbi. En vecka! Om en vecka lämnar ni Limmared för nya äventyr. Vem ska jag dela smärtan med? vem ska jag gå till när de andra inte förstår mig? Vem ska jag ta den årliga fredagsölen med? Vem ska jag ta kafferast med klockan 4 på natten? Vem ska jag ta en promenad med när det är -20 ute? Vem ska jag göra allt med...?
Just nu sitter jag i tårar och vet inte vad jag ska skriva, jag är förkrossad. Detta kommer bli det jobbigaste året men vill ändå inte tänka så.. Men frågan är hur jag ska klara mig utan er här, jag vet att ni finns ett samtal bort, men vem ska jag gå till när verkligen ingen förstår mig. Ni två är några av de få som verkligen förstår sig på mig. Varför måste ni lämna mig ensam kvar på tå i Limmared.
Min vänskaps kärlek till er är stor. Ni är som mina syskon, vi delar allt och ingenting. Herregud vad jag kommer sakna er här hemma. Vi får göra allt för att hålla ihop. Jag skulle gå 100 mil för att bara få träffa er i en timma om det vore så.
Men tjejer, ni vet hur mycket jag älskar er och hur mycket jag kommer gråta och sakna er. Men när ni känner att det svider, och när ni två står ensamma kvar på tå eller om ytan inte går att nå. När ni känner att ni träffat botten, kom ihåg mig då för då finns jag här. Ett samtal bort.
Jag kommer alltid att älska er och sakna er! Då, Nu & Föralltid!
ÅNGESTEN STIGER
Publicerat 2013-08-05 23:17:08 i
Allmänt
Rubriken talar!
Ångesten kommer och går snart är denna sommaren över och man ska återgå till det normala livet. Jag har 16 dagar på mig att göra denna sommaren ännu mer minnesvärd.
Igår lämnade jag Halmstad för att åka hem till Limmared ett par dagar. Det som är bra hemma är sin egna säng, underbart! Men allt annat är som ett svart hål. Jag kom hem fällde några tårar och insåg att här ska jag aldrig stanna, här ska jag inte bosätta mig i en lägenhet om ett år utan jag ska vidare. Jag ska ta mig dit mina drömmar når. Jag tänker inte sitta i en stol och se ut på dessa gator där jag gick när jag var mindre och mådde dåligt. Jag ska kunna titta ut och se en vackrare värld och glömma det gamla. Det är vad jag ska kunna göra.
Men på tal om något helt annat, på lördag så ska vi avsluta denna sommaren med duo jag på solgården i Tylösand. Jag längtat och jag längtar! Hoppas bara ångesten släpper snart och att denna hemska förkylning drar samtidigt. Kanske försvinner båda under natten och det hoppas jag. Godnatt mina vänner där ute!
JL
