50 000 barn mobbas i våra skolor, är det ens rimligt.!?
Det senaste dagarna har man kunnat läsa om mobbning i tidningarna, om de utsatta och även om dem som varit så kallade mobbare. Samtidigt som tårarna rinner när man läser om deras historier växer ilskan. Att folk ens får luft/tankar till att utsätta andra för sånt här. Mobbning beror OFTAST på avundsjuka, låt avundsjukan dö istället för alla utsatta där ute.
Läste en mors historia om henne och hennes dotterskamp emot mobbningen. Avundsjukan blev så stor och hatet värre, hennes dotter blev psykisktsjuk och begav sig ut och kom aldrig mer tillbaka. Hennes dotter tog livet av sig pga spottningarna, orden hon fick mot sig varje dag, mobbningen. Tror det är dax att vi i samhället ska börja reagera lite, detta är ett samhällsproblem. Ett stort sådant!
Jag vet själv hur det är. Jag vet. Jag känner deras smärta. Men jag vill att ni som läser detta som är utsatta där ute står på er, precis som jag gjorde en gång i tiden. Låt ingen ta det fina ni har! Låt ingen vinna över er. Vinn över smärtan och bevisa istället att ni är bättre.
KÄRLEK TILL ALLA UTSATTA DÄR UTE!! ♥
"Ödet var min väg. Den tog mig överallt, tillbaka till mitt liv. Ödet var min väg. Men nu är jag mig själv. Nu vet jag vad jag vill, och jag förstår nu att mitt liv är till för mig".
Dagarna rullar på och tankarna sprider sig åt alla håll. Ena stunden är man positiv till allt och sen helt plötsligt vänder allting till något negativt.
Vardagen just nu är väldigt stressande, mycket att göra och det är alldeles för mycket press. Jag känner att jag inte hinner med mig själv just nu. Det börjar bli för mycket. Jag försöker men alla funderingar tar över.
Just nu lägger jag ner all min tid på skolan. Allt handlar om att klara alla kurser och på fritiden handlar det om att försöka få ihop de sista pengarna till Afrikaresan som sker i januari. Den lilla tiden som finns kvar för mitt vardagliga liv är den sista halvtimmen innan mina ögonlock ska sluta sig för lite sömn. Det ända jag vet är att imorgon ska jag ringa och boka in alla mina tider för sprutor mot det ena och det andra, efter det så ska jag slappna av och försöka hitta tillbaka till allt positivt.
Jag måste komma tillbaka till träningslivet, och sluta oroa mig över saker som inte ska ske.
Med de säger Jenny godnatt!
