Det är läskigt att veta hur fort livet kan vända, hur fort någon kan lämna ens liv och aldrig komma tillbaka. Jag får alltid frågan om hur jag fortsätter att gå vidare.

 

I oktober förlorade jag och mina vänner Adam, våran och min älskade Adam Berglund. Jag lovar er att inget andetag var detsamma som innan, men idag ungefär ett halvår efter känner jag saknad och jag kan gråta åt orättvisan. Men det man skall tänka på är att alltid gråta ut när man behöver, liksom bita i det sura äpplet även om det är svårt att förstå ibland. Men en sak som är säker är att livet fortsätter och man ska inte deppa ner sig, man ska istället leva vidare för den man mist. Trots alla tårar och all smärta så måste man gå vidare, så är det bara. Man ska bara kämpa och ha bra vänner till hands som kan stötta en vid alla svåra tidpunkter. 

 

Vad jag vet så ska man alltid ta det där djupa andetaget och tänka framåt. Man ska aldrig sluta kämpa och det kommer aldrig jag göra, så jag hoppas alla ni andra där ute gör exakt detsamma. GE ALDRIG UPP!