Man kan säga hejdå på många olika sätt. Imorgon är det dags att säga farväl till mina underbara vänner som lämnar Limmared, det gör vi genom en avskedsfest. Under kvällen kommer det nog bli mycket känslor som kommer ut, är inte alls redo för detta men det är verkligen dags nu. Jag försöker andas och tänka positivt men ibland är det riktigt svårt. Tänkarna flyger ofta åt konstiga håll och tårarna börjar rinna ner för kinden.

 

Samtidigt som tårarna rinner tänker jag tillbaka på alla knasigheter vi har hittat på genom åren. Jag minns vad vi sa för ett årsedan "Jenny, du kommer vara den som lämnar Limmared först. Du hatar verkligen detta stället, du ska tillbaka till Småland det vet vi". Önskar verkligen att det hade varit jag som lämnade först så jag hade kunnat slippa denna smärtan som sitter i bröstkorgen just nu.

 

Kommer verkligen att sakna er mina fina vänner! Smärtan är djup och tårarna rinner så fort jag bara tänker på det. Imorgon ska vi se till att få en riktigt bra kväll. Längtar men olängtar också.. pain!