Jag vet fortfarande inte varför jag är rädd och blyg. Varför måste de finnas kvar!? Är de av en ren säkerhet.? Varje känsla, varje ord, jag har varit här förut. jag försöker tänka "du vet aldrig om du aldrig försöker". Men samtidigt tänker jag "kommer du ihåg mitt namn, skulle allt vara som vanligt." Nu satsar vi 98 dagar kvar tills jag flyr hem mot mina trakter igen, och hälsar på familjen som format mitt hjärta. 

Fy va jag saknar dig älskade Berglund. Vill ha dig tillbaka hos mig, och Halmstadgäng. Snälla.. 

Kom hem NU!