Saknaden kommer med hösten. Jag har alltid varit en höst människa. De är då jag föddes, då de roliga händer, hockeysäsongen drar igång. Jag får tillbringa tid i ishallen som jag gjort sen barnsben. Men för lite mer än ett årsedan, försvann hösten bort med vinden, tillsammans med de fallande löven. Framtiden skulle aldrig bli den samma som jag tidigare hoppats på. 

 

En människa. En väldigt vacker människa tog sitt sista andetag. En människa som gjorde mina dagar lättare. En människa som alltid ställde upp. En människa som idag inte finns med mig på samma sätt. Jag hatar livets orättvisa. 

 

Fy fan. Va jag hatar hösten. Fy fan. Va saknaden tär på mig. Min fina.

 

Men jag är glad. Tro det eller ej, livet går vidare. Man finner alltid en utväg i sådana här hemskheter. Jag har funnit mina andetag och min styrka. Man måste bara våga ta nya tag, precis som jag gjorde för några veckor sedan. Jag fann det jag sökt. 

Hösten är fin trots alla löv som faller och framtiden kommer att bli bra.