Vilken dag... Vaknade upp tidigt imorse och tog några koppar kaffe innan jag begav mig ner till bussen. Skoldagen rullade på som klockan.

Efter skolan åkte vi från vård och omsorgsprogrammet till Svenljunga för att agera markörer på deras övning. Vi fick reda på skador en halv timme innan vi skulle agera, blev en snabb sminkning innan vi fick hoppa in i våra roller. Olyckan var mellan en personbil och en buss. Vi var 13-14 stycken som var markörer, blev ett snabb pådrag. Känslor växte fram och tårarna rann faktiskt ner för min kind, allt kändes så verkligt. Jag skulle ju då inte ha någon speciell skada utan bara lite skrubbsår och springa runt och störa brandmännens arbete osv. Var rätt skoj samtidigt som man insåg att det måste vart jobbigt för dem. Kanske kommer bilder imorgon. Efter den övningen inser man faktiskt vilka vardagshjältar man har i världen. Kanske skulle ta och bli brandman?

Dock Efter övningen var jag tjock i halsen och kände mig yr, Började kall svettas och kände hur febern steg. Efter det insåg jag att jag glömt ta mina tabletter. Men blev bättre på vägen hem från Svenljunga, men känner mig fortfarande inte helt hundra så får försöka sova nu och hoppas på att jag mår bättre imorgon.

Vill tacka Svenljunga, Tranemo, limmareds räddningstjänst för en otroligt lärorik och rolig övning. Ni är mina kungar, tänk att vara som er ;)