De ord jag brukar skriva är sällan självklara, brukar helst vilja lämna utrymme för min egen tolkning. Att skapa metaforer som beskriver det jag egentligen vill säga har med tiden blivit mitt sätt att uttrycka mina känslor och händelser. Vill inte säga att jag alltid lyckas, men att skriva får mig att må bättre. Ta ut ilskan, sorgen och rädslan istället för att lägga över det på andra i min omgivning. När jag skriver här är det inget som är rätt eller fel, jag försvarar bara mig själv och detta känns mest rätt. Jag klarar av att hantera vardagarna på ett mer hanterbart sätt när jag skriver av mig. 

 

Vi har alla gått igenom diverse händelser i livet, händelser som både har format och förändrat oss som personer. Alla bär vi på olika bakgrunder, vilket också har en påverkan på hur vi agerar och vad vi värdesätter mer i livet osv. Jag vågar påstå att människan alltid har ett val och att det ligger till grund för vilken väg vi väljer att gå igenom i livet. Yttre omständigheter kan givetvis påverka men i slutändan lär man sig hantera vardagarna på ett rätt sätt och inser att besluten för livets gång alltid finns hos oss själva. 

 

Jag tog mitt beslut av att skriva, skapa en egen väg för att gå vidare i livet. Där av kommer jag nå mitt mål. Har fått många förfrågningar av folk som läst min blogg om vad mitt mål är, men det kommer jag inte att skriva ut här förens målet är avklarat. Men som många vet så är jag en människa som aldrig ger upp, en som alltid kämpar både för andra och för mig själv. Jag försöker bara förmedla att ni aldrig ska ge upp, och försöka leva för er dröm precis som jag.