En dag vaknade jag upp och jag visste inte hur framtiden skulle bli.

Jag vandrade mellan skolan och hemmet, åkte hem till Värnamo spenderade tid med vänner och min kära morfar. Tiderna förändrades jag spenderade mer tid i Limmared och åkte aldrig dit på flera månader. Jag var med min trygghet min familj. En dag senare förändrades allt igen min farfar gick bort och julen blev aldrig densamma sen träffade jag min kärlek. Min kärlek som vart mitt allt, han skapade min trygghet och även mig. Jag spenderade 1 1/2 år med denna kärleken. Gymnasiet kom, och där hände allt. Jag blev slagen av kärleken, sedan rädd för omvärlden. Min familj fanns alltid där, fick nog mer än vad jag behövde. Tillslut fann jag mig själv igen, blev den jag är idag, den ödmjuka, omtänksamma, skrattglada Jenny. En mer skrattglad tjej kan man inte hitta. Jag fann mitt hopp hos en vän. En vän som idag inte lever. En vän jag gråter för dagligen, en jag saknar och en jag aldrig kommer glömma.

Jag vet nu att jag vaknar imorgon och vet vart jag är påväg, det visste jag inte förut. Jag ska dit, jag ska nå detta mål. Jag lovar att skjuta så hårt jag bara kan och ta emot jublet när detta mål är klart om några år. Jag ska stå där precis som jag gjorde idag och skratta åt allt. För om tre år är jag antingen där eller här, men jag ska dit. Jag slutar aldrig ge upp, jag söker alltid nya utmaningar. Nu är jag äntligen ett steg närmare min dröm. 

Godnatt och sov så gott, glöm aldrig att leva för det ni vill.