Glömmer aldrig första gången vi sågs. Orden du sa fick mitt hjärta att slå snabbare, pulsen att skena och läpparna att formas till ett leende. Ett leende som alltid kommer fram när jag tänker på dig. Jag önskade mig en diamant men fann en vän för livet, med ett hjärta av guld.

 

När mitt liv äntligen var på topp, fick jag beskedet. Bubblan blev större, större och större, samt andetagen att bli färre. Helt plötsligt stod jag ensam kvar på tå. Du hade alltid svar på frågorna jag ställde. Nu ställer jag frågan till mig själv, hur ska jag ta mig igenom detta? Jag vet så mycket väl vad du hade svarat och tänker nu precis likadant. "Våga vara dig själv, våga ta stegen du är stark. Du är ju en så go tjej, en som alltid ler och skrattar. Ta hjälp av bloggen, lyssna på musiken och skriv".

 

Jag är nu inne i en match och möter det hårdaste motståndet, motvinden. För varje dag tar jag större och större steg. Jag ska gå igenom detta, jag ska nå mitt mål. Jag ska klara detta, det har jag bestämt.

 

Vi ses när min tid är inne, lovar att dyka upp med leendet du formade en dag. Hoppas du sover så gott vännen min. Alltid saknad, aldrig glömd!