Jag känner att det är dags att starta ett nytt kapitel i mitt liv, utan dom jag saknar i dagsläget (mina fina vänner och många andra nära och kära som i dagsläget inte lever). Jag känner att det är dags att fortsätta skriva på min historia om livet och i takt med tiden förflytta den framåt. Det innebär inte att jag lämnar det som varit bakom mig eller att det inte längre betyder någonting, utan snarare tvärtom. Tror att mycket av händelserna lyft mig och skapat den personen jag är idag, även om mycket varit negativt men varför bara blicka bakåt på det när man istället kan se ljuset. Härmed förklarar jag fred med mitt förflutna, jag står upp för den jag varit och jag ser fram emot vad framtiden har att ge.

Jag tror att det är först när livet får en mening, man inser varför man faktiskt lever och när man slutat vara rädd för att förlora, de är då man faktiskt på riktigt börjar leva. När jag var mindre var jag alltid rädd för att misslyckas, rädd för att inte duga men ändå mest rädd för att inte passa in, eftersom jag vara lite ”hårdare” än vissa andra. Jag var ständigt i jakt efter det perfekta och sket i vad alla andra tyckte, och ni som inte vågat sticka ut under er uppväxt, våga stick ut nu istället så ni orkar leva. Man lär sig av att sticka ut lite, man finner inte bara sig själv utan väldigt många andra bra personer.

Efter mycket sorg och saknad har jag faktiskt hittat tillbaka till mitt liv, jag har skapat fred med mitt förflutna och jag har vunnit för att våga resa in i framtiden och nå mitt mål.

Från och med nu kommer jag att delge er min resa mot mitt mål, hur jag går tillväga och vad jag utför för att nå detta hemliga mål. Jag ska även se till så att inte ni tappar hoppet, jag är ju trots allt en människa som bryr mig om alla fina medmänniskor där ute i samhället. Är nog nästan en människa som bryr mig om andra mer än mig själv. Men jag ska säga som det är att jag är en människa som gått från botten till toppen, och oavsett hur svårt det varit, hur ont det gjort så har vägen hit varit underbart rolig. Där av ska jag försöka förmedla och övertyga er om hur ni där ute kan ta er vidare också. För hjälpen och stöttningen av andra behöver man alltid.

Just nu handlar allt bara om att aldrig ge upp och att aldrig tappa hoppet! Många stora kramar till er där ute som känner att vissa saker är jobbiga just nu. Ni är starka!