Man börjar känna hur jobbigt det är när alla börjar räkna ner till långledigheten. När vänner börjar prata om julklappar och förhoppningar om julen. Det är jobbigt, för julen innebär att man ska tillbringa så mycket tid med familjen och släkten. Släkten är ju trots allt värst eller vad brukar man säga? Idag är det dan före dopparedan och det börjar kännas i magen, oroheten vaknar och stressen kommer ännu mer. 

 

Jag tycker julen är jätte mysig men inte när det är såhär, utan snö. Det känns som om det vore syrrans födelsedag och midsommar imorgon. Allt jag önskar är snö och kyla, så man slipper koka över inne med tända ljus. Jag känner bara att jag vill att denna julen ska vara över för jag sitter bara och räknar ner ledigheten och dagarna som är kvar av detta året samt tills att jag lämnar Sverige för tre veckor. Jag kan liksom inte finna julkänslan eller lugnet, ångesten över resan tar över för mycket. Jag måste ha fått resfeber!