"Det svåraste med att behöva säga farväl är att man behöver göra det varje dag."

Vissa dagar är bättre än andra och så kommer det alltid förbli. Har idag tagit djupa andetag långt inifrån och jag är nu påväg mot mitt mål. Idag sjöng mitt hjärta ut, äntligen. Börjar känna att ångesten släppt samt sorgen. Börjar känna mig som Jenny igen. Hur underbart detta är, det går inte ens förklara med ord. Jag är tillbaka. Inga tabletter, inga hårda kommentarer, inga måsten.. Fortsätter nu mitt nästa kapitel i livet, oavsett saknaden så ska jag leva vidare. Saknaden finns alltid där. Men en sak som är säker, jag har hittat mig själv igen. Det börjar lika något. 

Måste tacka för alla värmande ord från er mina vänner, ni stärker mig ännu mer.