Om en vecka krossas mitt hjärta på nytt, jag kommer bli halv igen. Pratade med Chrille och Jonte innan, allt kändes konstigt. Man ser och tänker på ett helt annat sätt efter din bortgång, alla säger det. Jonte sa "Han finns i honom, man tror liksom det är han. Både på gott och ont."

 

Tror det är bra att ni Berglundsyskon är så lika så vi kan leva och minnas. Samtidigt som det kan göra väldigt ont att se likheten. Vi alla pratade om saknaden. Vi brister lite här och där, men vi är starka eller försöker ivarje fall. På torsdag är begravningen. Ska vi någonsin bli redo att släppa taget på riktigt? Jag orkar liksom inte att tänka framåt. Jag. Orkar. Inte. Mer. Nu.

 

Kommer för evigt att Älska dig min vän.