De senaste dagarna har varit så jobbiga, sömnlösa nätter, tankar, frågor och minnen som dykt upp. Jag börjar inse nu att jag levt i en bubbla, jag varit inlåst i den bubblan i nästan 1 1/2 månad. Har försökt förtränga det som hänt, men jag vet att man inte ska utsätta sig själv för förträngningar så har sagt emot mig själv. Nu sitter jag här en dag efter begravningen och inser att jag är så tacksam för allt du gav oss och speciellt mig. Den styrkan du gav mig, har ingen gett mig tidigare. Jag lever nu vidare, jag ska leva för dig med min vän. Allt jag kommer sakna är våra sjuka sms, samtal. Våra skratt, våra galna ute kvällar, kommer nog egentligen sakna allt med dig. Men du skall veta att jag lever och ska fortsätta leva för dig, samt det sista vi sa till varandra ska jag fixa. Det lovar jag! 

Saknaden är densamma men sorgen hanterbar. Vi ses på andra sidan Berglund, men tills dess ska jag sakna dig.