Har ni någon gång känt att saknad tar över er kropp? Har ni någon gång känt hur det är att förlora en som ni alltid sett upp till?

 

Om inte, så skall jag berätta detta för er. Saknaden dyker upp fram och tillbaka. Vissa dagar känner du inte av något, men de dagarna som verkligen känns det är dem som gör ont. Att förlora någon som man alltid sett upp till och alltid kunnat höra av sig till om något hänt osv, är som att förlora hoppet och tron på en bättre framtid. Man vet inte vem som nu ska hjälp en vid dem jobbiga tillfällena. Och ni som läser detta, var snälla och lova mig en sak. Ta vara på dem ni har och dem tillfällena som ni faktiskt får tillsammans.

 

Finaste älskade, Berglund!

 

Det var stort det du gav oss. Dina ögon var ett fritt fall varje gång. Den stora frågan man ställer sig dag från dag är varför. Vart är alla fina samtal och sms, ibland har jag försökt ringa men när signalerna bara försätter förstår jag att det faktiskt är sant, att du inte finns här bland oss längre.Det finns en anledning till varför du är borta idag, och det är att du passerade fel plats vid fel tillfälle. Du fick lämna dem du älskade och vi blev lämnade av en älskad vän. jag minns så väl att jag skrev till dig innan du satte dig i bilen den dagen att du skulle köra försiktigt och ta hand om alla andra fina vänner när du kom hem.

 

Varför denna världen fungerar såhär med att folk måste lämna, det är det ingen som vet. Det finns liksom ingen riktig förklaring. Men vi har i alla fall fått skicka en väldigt fin vän till en förhoppningsvis finare plats. Du är nu en fin ängel och jag lovar dig att efter allt som planerats idag, och efter allt som blivit sagt så kommer detta bli den vackraste begravningen. När denna dag kommer om några veckor kommer mitt hjärta falla åter igen.

 

Men du ska veta att du är riktigt saknad och du kommer aldrig bli glömd.

Evig kärlek till dig älskade Berglund!